Historia:
Sällskapet De Nödlidandes Vänner tar endast emot ansökningar gjorda via diakon, inte enskilda. Sedan är den mycket svår att få ifrån. Du ska ha ett tydligt projekt och en väldigt genomarbetad plan och ansökan.
Sällskapet De Nödlidandes Vänner stiftades år 1816 på initiativ av en till Sverige inflyttad fransk språklärare Louis Paban, född i Salon i Provence den 15 mars 1777, död i Stockholm den 28 september 1823. Fransmannen Louis Paban den äldre hamnade efter franska revolutionen (1789) i Stockholm,
Han hade tidigare från trycket utgivit flera smärre skrifter i vilka han på ett livfullt sätt utvecklade sina tankar om välgörenhet och andra mänskliga dygder.
Genom subskriptionslistor utlagda i olika klubbar och adelspalats i Stockholm samt genom personligt outtröttligt arbete hade han intresserat mer än 300 personer att bilda sällskap för att utveckla sina idéer. Pabans tanke blev omsider verklighet om än i en annan form än han från början avsett. Sällskapets De Nödlidandes Vänner första stadgar stadfästes av Kungl Maj:t den 3 april 1816. Genom en intrig som "väckte mångens harm" blev Paban ej invald i den första direktionen. Först 1822, året före sin död, hedrades han med kallelse till ständig ledamot av Sällskapet.
Hans förslag om hur den välgörande verksamheten skulle bedrivas upptogs dock nästan oförändrat i de första stadgarna, där det bl a i ) 18 heter att Sällskapets uppgift är att verkställa "utdelning af inrättningens influtna räntemedel samt öfriga till utdelning bestämda anslag. Behöfvande ståndspersoner, frälse eller ofrälse, yngre eller äldre, man eller kvinna, hvilkas nöd, förlägenhet och behof under hederns ädla ömtålighet är för allmännheten mindre uppenbar, skola här egentligen bispringas med hjälp till räddning från armodets lidande och trångmål". "Välgärningen" bör "snarare uppsöka den olyckliga än denna själf visa sig för att därom anhålla". För de s k pauvres honteux i Stockholm hade tidigare ytterst litet gjorts, varför Sällskapet De Nödlidandes Vänner torde ha varit den första välgörenhetsförening som tog sig an denna kategori av behövande.
Sällskapets angelägenheter leddes av en inom Sällskapet utsedd direktion, varav en ordförande och för övrigt växlande antal ledamöter. Medlemmarna var årligen betalande eller ständiga. Sällskapet erhöll även under årens lopp ansenliga testamentariska donationer och gåvor. Sammankomsterna hölls till en början i Frimurarordens hus.
Från och med 1860 ägde de rum i Stockholms stads brandförsäkringskontor vid Mynttorget. Inte på något av dessa ställen kunde Sällskapets arkiv beredas plats. Det förvarades i stället hos de olika tjänstemännen. Arkivet uppvisar stora luckor. Så är till exempel äldsta protokollen i behåll från 1840 och räkenskaper saknas för flera tiotal år. Nya stadgar, som även blev de sista, fastställdes den 12 november 1943.
Räkenskaper finns till och med 1944. Våren 1943 utbetalades till understödstagare kr 7 385:- och på hösten samma år 7 620:-. Det sista protokollet är från den 23 september 1955. Av detta framgår ej något om att det skulle funnits planer på att avveckla Sällskapets verksamhet. Arkivet har levererats till Stockholms stadsarkiv under åren 1945 - 1960.
Ändamål:
Sällskapet Louis Pabans Minne har till uppgift att ekonomiskt stödja behövande personer bosatta inom Stockholms kommun.
Stiftelsen Sällskapet Louis Pabans minne
| |
Brita Kvarnström |
| Adress: |
Publikvägen 19 |
| Postnummer: |
134 39 |
| Ort: |
GUSTAVSBERG |
| Telefonnummer: |
08-57027714 |
