Handmålat av @cecilia.sensi
Det finns platser i världen, så kallade blå zoner, där en stor del av befolkningen blir 100 år eller äldre. Men vad är hemligheten bakom den höga åldern? Hur lever människorna i de blå zonerna och vad äter de? Vetenskapsjournalisten Henrik Ennart skingrar mystiken.
Det finns fyra blå zoner i världen: Nicoyahalvön (Costa Rica), Sardinien (Italien), Ikaria (Grekland) och Okinawa (Japan).
– Sannolikt finns det många fler blå zoner i världen. Exempelvis tenderar människor att bli väldigt gamla på vissa orter i Småland. Men för att klassas som blå zon måste det finnas forskning och tydliga bevis för att befolkningen på platsen verkligen blir äldre, förklarar Henrik Ennart.
Henrik Ennart har under många år intresserat sig för människans åldrande. Han har plöjt forskningen i ämnet och rest till de blå zonerna, för att ta reda på hur människorna där lever sina liv. Något rätt gör de, men exakt vad?
– Det finns självklart en mängd olika faktorer som påverkar hur gammal en människa blir. Men forskarna har ringat in fyra saker som är särskilt viktiga: hälsosam mat, fysisk aktivitet i
vardagen, socialt nätverk samt en känsla av mål och mening i tillvaron.
Livet i de blå zonerna kretsar mycket kring maten.
– De flesta odlar sina egna grödor, vilket ger näringsrika produkter, vardagsmotion och en känsla av mening. Gemensamma måltider bidrar till det sociala.
Vad människor lägger på tallriken skiljer sig en del från blå zon till blå zon. Men det finns vissa gemensamma nämnare.
– I de blå zonerna äter man mycket färska råvaror i säsong. Basmaten är vegetarisk och man äter inte kött varje dag. Man är också sparsam med socker, vitt mjöl och processad mat. En annan sak är att man äter väldigt många olika sorters mat, kosten är absolut inte ensidig. I Okinawa har man som tumregel att äta efter regnbågens färger, för att få i sig så många olika typer av vitaminer och mineraler som möjligt.
De blå zonerna är relativt fattiga områden, vilket gör att människor äter sig mätta, inte mer. Det förekommer helt enkelt inget frosseri.
– Traditionellt sett äter människorna i de blå zonerna en fiberrik kost, i ett långsamt tempo. Det gör att mättnadskänslan hänger med. Det tar nämligen ungefär 20 minuter för tarmen att skicka en signal till hjärnan om att det inte behövs mer mat. I Okinawa äter människorna ännu mindre, där strävar man efter att bara äta sig mätt till 80 procent.
I de blå zonerna går människor inte i pension. De äldre är en naturlig del av samhället, de fortsätter jobba så länge de kan och ligger ingen till last. Demenssjukdomar förekommer nästan inte alls. Även sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa typer av cancer är förhållandevis ovanliga.
– Även en person som är 98 år och lite trött måste ge sig ut och vattna sina plantor, annars dör
plantorna. Det är en stark motor att hålla igång.
Men så till den klassiska frågan: Vad väger tyngst, arvet eller miljön? För att ta reda på det har forskare följt människor som har lämnat de blå zonerna och bosatt sig någon annanstans i världen.
– Okinawa-bor som flyttade till Kanada, ett land med hög medellivslängd, blev gamla. Okinawa-bor som flyttade till Hawaii och Brasilien, platser med relativt låg medellivslängd, levde däremot inte alls lika länge. Det tyder på att det inte finns någon särskilt Okinawa-gen.
Vid Okinawa finns flera amerikanska flygbaser, och sedan några decennier tillbaka är platsen väldigt USA-influerad med massor av läskautomater och snabbmatsrestauranger.
– Många människor, framför allt män, har lagt den gamla livsstilen åt sidan. Det har lett till försämrad hälsa och kortare liv. Det är ytterligare ett belägg för att miljön väger väldigt tungt.
Henrik Ennart har skrivit boken ”Åldrandets gåta” (Ordfront Förlag, 2013). Nu är han aktuell med en ny bok, ”Den blå maten: recept för ett långt och lyckligt liv” (Ordfront Förlag, 2015), som han har skrivit tillsammans med stjärnkocken Niklas Ekstedt. Boken bjuder på 52 rätter, som är framtagna utifrån författarnas kunskap om de blå zonerna och vilken typ av mat som gynnar hälsan.
Det man kallar stressballonger (klämballonger) brukar vanligtvis vara fyllda med mjöl. På bloggen Somewhat Simple får vi ett inspirerande pysseltips på hur vi kan byta ut mjölet mot Play-Doh, som låter oss leka som vi vill utan att få mjöl över hela golvet den dagen ballongerna spricker. Ballongerna passar utmärkt för alla – från de mest lekfulla barnen till vuxna som vill ha en handsyssla medan de pratar i telefonen eller tittar på TV. Somewhat Simple har döpt sina lerballonger till ”Wacky Sacks” (= Tokig Säck), och man utlovar ett pyssel som är galet, roligt och samtidigt enkelt och kladdfritt.
